Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETtONDE KAPITLET.
271
/es, han hade fatt så många hårda, uppstudsiga tankar.
Louise erfor aldrig annan rörelse än en viss krampaktig
fruktan att bli övergiven av någon, något, som
behövdes till skydd mot det stora, forfarliga, verkliga,
vilket alltid hängde över.
Då prästen i den kyrka, de oftast besökte, ville
göra deras närmare bekantskap, flydde de rädda till en
annan helgedom, orolig skygghet drev dem bort från
varje klart, skarpt ljus i saken.
Och då denna oro steg, en oro de ej förstodo,
och som kanske kom av fruktan för outforskade djup
kanske av medvetandet om deras osäkra tillvaro och
deras skilda syn på livet, eller helt enkelt var ett
förstört nervsystems kittlingar eller härledde sig från att
de i grunden alltid förblevo främlingar, eller måhända
blott från den längtan, som bodde på djupet av
bådas törstande själar: längtan att leva livet obegränsat,
fullt, drömmande människobarns osläckliga vanmäktiga
livslust. När denna oro grep dem starkare, då vände
de templet ryggen, följde folkströmmen ut till
Fair-mount Parks jätteängar, foro med jublande festskaror
uppför Skoughill Rivers bedårande stränder, där
amerikanska livets puls kunde slå så världsstarka slag. Här
hörde de ofta kvinnor ur Filadelfias finfina värld tala
tändande ord till massorna. Genom varje spänd nerv
kände de dessa kvinnor hålla väl hundra tusen andlöst
stilla själar i sin hand och stiga med dem till
hänförelsens bergstopp, där självmedvetandets stolta, klara
aftonstjärna brann, allt medan musiken brusade,
blossen flammade, raketernas mångfärgade solar sköto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
