Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTONDE KAPITLET.
289
kläder och ingen särskilt livlig fantasi behövdes för
den gissningen, att de nyss sluppit ut ur fängelset.
Deras pannor voro låga och djuriskt framstående,
ögonen, av en grönaktig ton, hade vilddjurs skumma,
virriga blick, och de breda grymma käkarna tuggade hela
tiden plumpt och begärligt. Trots denna allmänna
likhet hade de vid sig något personligt, voro två skilda
typer. När de slutligen stego av, drogo alla en suck
av lättnad, men Louise kunde icke släppa tanken på,
hur dessa människor alldeles tydligt i hela sitt liv
varit oförmögna att fatta en moralisk tanke, alltifrån
vaggan måste de ha dragits mot brottet.
Hur ytterligt löst allt blev! Vilken komedi
världen var, humbug på alla områden för att hålla folk
tillsammans genom fromma lögner. För att rädda
människorna från att slå ihjäl varandra. Det var hela
meningen med den mask, mänskligheten kastade över
allt äkta.
Men i alla fall, när vore något verkligt faktiskt?
Bäst man t. ex. såg på olyckan som på ett givet
sakförhållande, fanns den icke längre till, hade ljusnat
till hopp, till nya möjligheter. Bara nu detta
sällsamma darrande hopp om lycka för Töre och henne!
Det var något stort, det gjorde livet till en dårande,
evigt ung gåta och så länge det fanns, ja —
Töre kom nu ut och bad henne i trött ton att gå
in och lägga sig samt påminde om några praktiska
angelägenheter.
Hon gjorde en otålig rörelse.
— Gå du, jag vill tänka, svarade hon kort.
31—171248. Ang er ed-Strandbergs Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
