Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
TRETtONDE KAPITLET.
av och an på det bara golvet, och de tassande
stegen hördes så besynnerligt i ensamheten. Därute var
ock så stilla, likt en helgdag. Då och då sågs på
trottoaren en velocipedryttare hjula fram med
näsduken fast bak i hattbandet och utbredd som solskärm
över nacken.
Allt hon sökte tänka på denna långa, varma dag
liksom försvann, löstes upp i obetydligheter.
Hon satt vid fönstret, obestämt orolig som alltid,
när Töre var borta. Tiden höll hon aldrig reda på.
Men där såg hon honom ju komma långsamt gående.
Med ett rop av vild glädje sprang hon till dörren och
ut på verandan. Vad solen glödde, vart andetag var
en munfull eld. Hennes huvud kändes yrt, det hela
var så oredigt, tomt och ändå fullt av något stort,
glädje eller sorg.
Töre nalkades vacklande, och så besynnerligt vit
och stilla luften stod. Hon vinkade åt honom med
handen. Då föll han några meter från huset. Hon
skrek och sprang ut i solen.
Han låg med ansiktet mot jorden och var
kall-fuktig om kinder och panna. Ögonen slutna,
munnen gapande.
Han var död av överhettning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
