Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
TRETtONDE KAPITLET.
Byns alla verandor stodo tomma i den glödande
eftermiddagsvärmen. Hon fick minsann icke solsting,
hon. Hon frös. Därborta timrade folk på ett hus,
så lustigt det lät, ihåligt liksom.
Det föll henne in att efterhöra brev på
postkontoret. Ett fanns verkligen. Från bror Albert
därhemma.
När hon kommit in och av rädsla för grannbesök
låst dörren med omvriden nyckel, satte hon sig på
första stol och bröt brevet. Det innehöll upprepanden
av förslaget att bli sällskap åt fastern och kylig
förundran över, att Töre och Louise inte kunnat spara
under de goda dagarna för de onda.
Louise kastade brevet likgiltigt på bordet. Hon
kände ingen bitterhet Hon hade aldrig i sina
meddelanden hem varit fullt uppriktig, ingen hade i alla
fall kunnat fullt förstå. När det gäller pengar, läser
ingen mellan raderna. Folk äro icke sådana. Ett
kände hon blott: allt var slut. Dyrbart som hennes
hjärteblod hade det nu blivit, som ingen förstod,
skyggt värnade hon om vaije steg de tagit samman,
han och hon. Hemma hade de glömt att älska henne
på ett omedelbart sätt, och hon själv kunde icke mer
älska. Hemma voro de egentligen lika nöjda, om de
aldrig återsåge henne, och hennes hjärta var icke
varmt för någon.
Luften, promenaden, de främmande människorna
hade för en stund stört henne i hennes sorg. Hon
tog av hatt och kappa, gick upp för den glänsande
vindeltrappan till tornrummet och blickade ut över den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
