Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Avresan från hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi bli förståndigare; farväl alltså för en halv timme,
sade Alfred, kyssande sin mor ånyo och sedan
skyndande ut ur rummet.
– Hans levnadsmod är åtminstone icke
undertryckt, anmärkte mrs Campbell. Jag tackar Gud
för det.
Alfred träffade snart sin broder och sina kusiner,
Mary och Emma, och sedan omfamningarna voro
undanstökade, förfrågade han sig om sin fars
verkliga affärsställning. Efter ett kort samtal yttrade
Henry, som var mycket nedslagen till sinnes:
– Mary och Emma vilja kanske gå in nu;
jag önskar hava en enskild överläggning med
Alfred.
– Du är mycket modfälld, Henry, anmärkte
Alfred, sedan hans kusiner hade lämnat dem. Är
ställningen verkligen så usel?
– Mer än usel, Alfred; men vad som gör mig
så nedslagen är, att jag fruktar min dårskap gjort
den sämre.
– Vad menar du? sporde Alfred.
– Förhållandet är, att min far ej äger mer än
ett tusen sju hundra pund, en rätt liten summa;
men vad som gör mig ledsen är detta, att då jag
var vid universitetet och föga anade en sådan
lyckans omskiftning, tog jag ut förskott på mitt
salarium, emedan jag visste, att jag kunde betala vid
julen, och satte mig i skuld för omkring tvåhundra
pund. Pappa har varnat mig för att överskrida den
mig tillmätta Summan och tror, att jag icke gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
