Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Avresan från hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag känner min plikt, som är att bistå mina föräldrar.
Och i själva verket föredrager jag det. En
sjökadetts föreställningar om oberoende äro ganska
vidsträckta, och jag vill hellre såsom fri och obunden
ströva omkring bland Amerikas vildar än stanna i
tjänsten och röra vid hatten för varje yngre löjtnant,
kanske under de närmaste åren. Om ni fara, så
far jag med, det är då visst. Ja, jag skulle bliva
olycklig, om ni reste utan mig. Jag skulle varenda
natt drömma, att en indian sprungit bort med
Emma, eller att en björn hade uppätit min lilla Mary.
– Gott, jag skall taga fasta på utsikten att mötta
björnen, inföll Mary Percival.
- Och jag indianen, tillade Emma. Kanhänd-
skall han omfamna mig lika kraftigt som Alfred
gjorde, då han kom hem.
– Tack skall du ha för jämförelsen, svarade
Alfred skrattande.
– Jag inser alltför väl, att ditt förslag, Alfred,
förtjänar moget övervägande, anmärkte mrs
Campbell. Vi skola rådgöra och i morgon bittida torde
vi hava fattat ett beslut. Nu är det bäst, att vi gå
till sängs.
– Jag skall drömma om björnen, det är jag
säker på, sade Mary.
– Och jag om indianen, tillade Emma och gav
Alfred en skalkaktig blick.
– Och jag om en liten vacker flicka, som jag
såg i Portsmouth, sade Alfred.
– Det tror inte jag, svarade Emma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
