Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. En strid på havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle jag väl kunnat lämna mina föräldrar och
syskon att på egen hand gå så många svårigheter och
försakelser till mötes, då jag äger en stark arm att
stödja dem med? Nej, nej, jag har gjort min plikt
mot dem, som alltid gjort sin plikt mot mig, och
jag hoppas, att mitt eget samvete skall giva mig
belöning och förkväva den grämelse vi äro alltför
begivna på att hysa, när Försynen behagar krossa vad
som tyckes vara våra vackraste framtidsutsikter...
Säg mig, kamrat, yttrade efter en stund Alfred till en
karl i en båt, vad heter det där fartyget med de
femtio kanonerna?
– Jag vet ej, vilket fartyg som har femtio eller
hundra kanoner, svarade irländaren, men om ni
menar det största av de tre därborta, så heter det
"Portsmouth".
– "Portsmouth"! samma skepp, till vilket kapten
Lumley blivit transporterad, utropade Alfred. Jag
måste gå ombord.
Alfred sprang ned under däck och bad
transportfartygets kapten, Wilson, låna honom den lilla båten
för att gå ombord på örlogsmannen. Hans bön blev
beviljad, och Alfred låg snart sida vid sida med
"Portsmouth". Där funnos på skansen några av
hans gamla mässkamrater, som hjärtligt välkomnade
honom, ty han var allas gunstling. Strax därefter
skickade han ned ett bud med proviantmästaren,
anhållande, att kapten Lumley skulle mottaga ett
besök av honom, och fick i nästa ögonblick uppmaning
att stiga in i salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
