Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. En strid på havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde märka, vad som försiggick vid spetsen av deras
bogspröt.
– Nu är skutan vår, sade kapten Lumley till
förste löjtnanten.
– Ja, sir, snart nog. Jag tror, att om dimman
försvunne sin kos skulle de strax stryka flagg.
– Icke förr än i sista stund, lita på det, svarade
kapten Lumley. Giv fyr där borta från övre
batteriet, giv dem icke tid att andas. Mr Campbell,
säg till andre löjtnanten att låta rikta det förligaste
undre batteriets kanoner mera akterligt. Icke förr
än i sista stund, säger jag upprepade kapten Lumley
till förste löjtnanten; dessa republikaner vilja ha
duktigt med stryk, även till sjöss.
– Det klarnar upp en smula i norr, sir, sade
överstyrmannen.
– Jag ser det, svarade kapten Lumley. Gott,
ju förr, desto bättre; vi få då se, vad verkan alla
de skott gjort, som vi skjutit bort.
En vit silverstrimma visade sig vid horisonten i
norr; småningom växte den, och i den mån den
höjde sig blev den bredare, tills förhänget slutligen
upplyftes och man kunde se några få fot över det
klara blå vattnet. Allt eftersom ljuset blev livligare,
avslöjade det hela konvoj ens läge och tillstånd samt
de stridande fartygen. De engelska matroserna
ombord på "Portsmouth" hurrade vid dagsljusets
återkomst, såsom man verkligen med skäl kunde kalla
det. Kapten Lumley fann, att slaget stått i själva
medelpunkten av konvojen, som ännu låg runt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
