Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Det nya hemmet - 10. Malachias och John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 109 -
du tycker om. Kom, Mary, låtom oss lämna honom
att drömma om sin squaw.
De av översten utvalda männen voro vana vid
att sköta yxan. Innan mörkret inbröt, hade många
träd blivit fällda och färdiga att sågas till bräder.
Alla tälten hade blivit uppsatta, Campbell’s på den
redan omtalade kullen, kapten Sinclair’s och
soldaternas på omkring tre hundra fot därifrån. Eldarne
upptändes, och emedan middagen varit kall,
tillreddes en varm kvällsvard av Martin och mrs Campbell,
biträdda av flickorna och de yngre gossarna. Efter
måltiden gingo de tidigt till sängs, sedan kapten
Sinclair utställt en man till skyltvakt och hundarne
blivit bundna på olika håll, så att de kunde göra
alarm, i fall någon fara hotade. Man antog
emellertid på förhand, att man skulle få vara i fred,
enär indianerna under någon tid hållit sig mycket
lugna i grannskapet av Fort Frontignac.
10. MALACHIAS OCH JOHN.
oljande morgon, när de voro samlade vid
fru-kostbordet, sade Mary Percival, sedan mr
Campbell hade läst bordsbönen:
- Hörde ni det besynnerliga, starka bullret i
natt? Jag blev mycket uppskrämd därav, men
eftersom ingen yttrade ett ord, höll jag min tunga i
styr.
- Ingen yttrade ett ord, emedan alla sovo hårt,
förmodar jag, sade Alfred; jag hörde ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
