Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Malachias och John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 110 -
– Det liknar ljudet av vagnshjul på avstånd,
med sitt knarrande och gnisslande, fortsatte Mary.
- Jag kan förklara det för er, emedan jag var
uppe under natten, miss Percival, sade kapten
Sinclair. Det är ett ljud, som ni måste vänta er
varje natt under sommaren, men ett, vid vilket ni
snart blir van.
- Vad var det då?
- Helt enkelt grodor. Det gnisslande ljudet
tror jag emellertid kommer från ödlorna. De skola
hålla serenad för er varenda natt. Jag hoppas
bara, att ni icke skall bliva störda av någonting
farligare.
- Är det möjligt, att så små djur kunna hålla
ett dylikt oväsen?
- Ja, när en tusen stycken eller rättare
millioner instämma i konserten.
- Gott, jag tackar er för upplysningen, kapten
Sinclair, emedan den skänkt mitt sinne en ej ringa
lättnad.
Efter frukosten underrättade Martin mr Campbell,
att han råkat Malachias Bone, jägaren, som förklarat
sitt djupa missnöje med deras ankomst och sitt
beslut att lämna platsen, i fall de stannade där.
- Säkerligen väntar han väl knappast, att vi
skola lämna platsen för att göra honom till nöjes?
- Nej, svarade Martin, men om han vore av ett
hämndgirigt sinnelag, vilket jag icke vill påstå
Malachias är, så skulle han göra det mycket obehagligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
