Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Malachias och John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 113 -
nu icke fullt bestämd. En förtrolig bekantskap
hade blivit ingången mellan den gamle jägaren och
John; huru detta tillgått, är svårt att föreställa sig,
emedan de båda voro mycket sparsamma på ord.
Så mycket är emellertid säkert, att John på ett eller
annat sätt lyckats att finna en väg över bäcken och
nu sällan var hemma vid måltiderna. Martin
inberättade, att han befann sig i den gamle jägarens
bostad, och att han där ej gjorde någon förtret.
Detta tillfredsställde mrs Campbell.
- Vad har han för sig, Martin? frågade mrs
Campbell, när de flyttade bort bordet efter
aftonmåltiden.
- Ingenting annat än han ser på indiankvinnan
eller på Malachias, när denne putsar sin bössa, eller
på något annat, som faller honom i ögonen. Han
talar aldrig ett ord, så vitt jag vet, och det är
skälet varför han behagar gamle Malachias.
- Han bar hem en hel korg foreller i
eftermiddag, anmärkte Mary, så att han visst icke är lat.
- Nej, miss, han fiskar i dagningen och giver
ena hälften åt er och andra åt gamle Bone. Han
blir en skicklig jägare endera dagen, såsom gamle
Malachias påstår. Han kan redan ganska bra avskjuta
en kula ur den gamles studsare, kan jag berätta er.
- Vad menar ni, Martin? frågade mrs Campbell.
- Jag menar, att han kan använda en bössa
rätt bra, min fru, ehuru Bonefs studsare är alltför
tung för honom att lyfta. En mindre bössa skulle
bättre lämpa sig för honom.
N. C. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
