Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Smultronblomman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 123 -
- jo, vänta, här är mitt elfenbensnålhus med några
nålar inuti. Säg henne, att det skall bliva nyttigt
för henne, när hon syr sina mockasiner. Öppna det
och visa henne, hur det ser ut invändigt.
- Hon skall bliva i stånd att arbeta mycket
fortare och bättre, säger hon, och önskar se på er fot,
på det hon må kunna visa sig tacksam; sträck fram
er fot, miss Percival.
Mary gjorde så. Indianskan mönstrade den, log
och nickade.
- Kapten Sinclair, säg henne, att den lille
gossen, som gått bort med hennes man, är vår kusin.
Kapten Sinclair återgav hennes svar, som var, att
gossen skulle bliva en stor jägare med tiden och
hemföra mycket vilt.
- Gott, säg henne även att det alltid skall bliva
oss ett nöje att få se henne, och att vi nu gå hem
igen; fråga efter hennes namn och nämn våra för
henne.
Kapten Sinclair förestavade namnen Mary och
Emma, och indiankvinnan uttalade dem efter honom
ganska oklanderligt. Hon känner nu edra namn,
förstå ni; hennes eget, översatt till vårt språk, är
Smultronblomman.
De sade farväl åt den unga indianskan och
återvände hem. På aftonen dagen efter deras besök,
när de intogo sin kvällsvard, vände sig samtalet på
jägaren och hans unga indianska hustru, varvid John,
som efter sin vana suttit tyst, plötsligt utbrast: ’’Flytta
i morgon l"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
