Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Det första vargtjutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 166 -
när alla mina pengar voro slut och jag begav mig
åstad till skogarna igen. Det är ett mödosamt liv,
men ett liv som gör en oduglig till allt annat, ett liv
som man blir mycket förtjust i. Jag tycker inte
riktigt bra om att vistas här hos er, men för ombytets
skull, och så länge jakten varar, är det nästan lika
bra som att vara i skogarna; annars ämnar jag dö som
trapper.
- Men, invände mr Campbell, hur mycket
klokare skulle det icke vara av er att lägga av edra
pengar och efter en tid köpa er en lantgård och slå
er ned som en bofast man med egendom, kanske till
och med gifta er och bliva fader till en familj.
- Kanhända ni har rätt; men jag tycker icke om
det så bra som att idka pälsjakt i skogarna, jag inser
icke, varför jag skulle göra så. Det skulle vara att
byta om levnadssätt till glädje för andra, men icke
för mig själv.
- Det är visserligen sant, Martin, sade Alfred
skrattande.
- Martin ändrar kanske tänkesätt, innan han blir
en gammal man, genmälte mrs Campbell. Gud
bevare oss! Vad var det för ett läte? utropade mrs
Campbell, då ett melankoliskt tjut hördes utanför.
- Ett vargläte, min fru, svarade Martin. Vi
kunna nu vänta oss, att vilddjuren komma inpå oss,
sedan snö fallit och vintern inbrutit.
- En varg! Äro de farliga, Martin? frågade
Mary Percival.
- Det beror på hur hungriga de äro, men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
