Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Det första vargtjutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 168 -
allra angenämaste art, anmärkte mrs Campbell, men
jag har varit medveten om, vad som skulle hända
oss, när vi kommo hit, och om vi ej skulle röna
annat obehag än att oroas av ett vilddjurs rytande, så
kunde vi anse, att vi sluppit undan för mycket gott
köp.
- Det skulle allt kännas mycket lugnare, om alla
studsare vore laddade, sade Mary Percival på sitt
vanliga lugna sätt.
- Det tycker jag med, sade Emma.
- Om det kunde lugna er, så är det ju lätt gjort,
sade mr Campbell. Låtom oss ladda våra studsare
och sedan ställa dem tillbaka på deras platser.
- Min är laddad, upplyste John.
- De övriga skola även snart vara det, sade
Alfred, inberäknat de tre, som äro bestämda att
användas av er, mina damer. Kännen I icke nu en
viss tillfredsställelse i medvetande av att I kunnen
själva ladda och avskjuta dem? Den övning I
åtnjutit under den vackra väderleken har icke varit
förspilld, eller hur, kära Emma?
- Nej, och jag är mycket glad Över att jag lärt
mig det. Jag är en pultron i min fruktan för faror,
Alfred, men kanhända skulle jag, om jag bleve satt
på prov, bete mig tapprare.
- Det tror jag verkligen, svarade Alfred. En
storm på havet låter mycket fruktansvärd, när man
under däck kastas omkring i sin hängmatta, men när
man är på däck, bryr man sig icke det minsta
därom. Nu äro alla studsarna laddade, och vi kunna gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
