Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Det första vargtjutet - 16. Reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 169 -
till sängs och sova lugnt. De begåvo sig till vila, men
ingen av dem sov riktigt gott, enär tjutet från en
varg besvarades från en annan. Emma och Mary
omfamnade varandra och ryste, då de hörde dessa ljud,
och det dröjde länge, innan de glömde detta
oväsen och föllo i sömn.
16. REFLEXIONER.
ästa morgon var strålande och klar, men kölden
var bitande, och när Emma och Mary, ledsagade
av Alfred, gingo ut att mjölka korna, såg allting så
glänsande och gnistrande ut i solskenet, att de
åter-fingo sitt glada lynne. Sjön var ännu ej tillfrusen,
och dess azurblåa vatten stack bjärt av mot hela det
snöbetäckta landskapet, och granarna med sina
snötyngda grenar företedde omväxlande varv av den
renaste vithet och den mörkaste grönska. Man
varken hörde eller såg till några fåglar. Allt var stilla,
så stilla, att medan de gingo framåt stigen, som de
skottat till kostallet, de nästan studsade vid ljudet
av sina egna röster, som luften återgav sällsamt
ljudligt och välklingande. Alfred bar sin studsare på
axeln och gick i spetsen för sina kusiner.
- Jag följer er, för att visa, att alla era
farhågor äro ogrundade, min kära Emma, och att du icke
behöver oroa dig för en smygande, feg varg, sade
Alfred.
- Visserligen, genmälte Emma, men vi äro i alla
fall glada över ditt sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
