Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Strid med en varg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 179 -
- Och som ni säger, kapten Sinclair, att de icke
äro farliga djur, skulle ni kanske vilja åtaga er det
bestyret att till i afton skaffa oss några skinn; dessa
skulle betydligt underlätta saken, yttrade Emma
litet skalkaktigt.
- Hur kan du prata så tokigt, Emma? ropade
Mary Percival. Hur kan du bedja en gäst att
förrätta en sådan tjänst? Varför har du icke framställt
detta förslag till Alfred eller Henry eller ens till
Martin?
- Vi skola i alla fall försöka det, båda två,
svarade Alfred.
- Men jag måste inlägga mitt veto mot sådana
försök, Alfred, sade mr Campbell. Vi hava
tillräckligt med faror att möta, utan att frivilligt störta oss
i dem, och vi hava ingen användning för vargskinn
just nu. Jag skall emellertid drista mig att anhålla
om ert bistånd i morgon bittida. Vi önska draga
upp fiskarbåten på stranden, innan isen lägger sig
på sjön, men vi hava icke tillräckligt starka händer.
Under dagen tog Kapten Sinclaif^Qfred avsides
och frågade, om den gamle jägaren inhämtat
någon upplysning beträffande indianerna. Alfred
svarade, att de väntade honom varje dag, men hittills
hade de icke erhållit någon underrättelse från
honom. Kapten Sinclair meddelade, att de voro lika
okunniga i fästningen om vad indianerna till sist
beslutit sig för, och att överste Forster hoppades, det
jägaren vid det här laget skulle hava vunnit någon
upplysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
