Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Strid med en varg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 189 -
märkte Martin. Jag vågar nästan påstå, att gamle
Bone lärt honom att flå ett djur. Jag skall
emellertid gå och hjälpa honom, ty det är verkligen ett
präktigt skinn, sade Martin och begav sig åstad efter John.
- Martin borde haft bättre vett än att lämna,
avfallet där det hamnade, anmärkte kapten Sinclair.
- Vi få icke vara för stränga, kapten Sinclair,
sade Alfred. Martin hyser ett djupt förakt för
vargar, och den där vargen skulle icke hava stannat kvar,
om han befunnit sig inför en man i stället för två unga
kvinnor. Vargar äro ganska sluga, och jag vet, att
de skola angripa en kvinna eller ett barn, under det
de fly för en man. Dessutom är det mycket ovanligt,
att en varg stannar till dagningen, även då det finnes
avskräden, som fresta honom. Det var avskrädet,
djurets ytterliga hunger och hundens anfall - tre
omständigheter i förening - som föranledde hela
händelsen. Enär det icke är möjligt att förutse
allting, så kan jag icke finna Martin klandervärd.
- Kanske icke, svarade kapten Sinclair, och när
slutet är gott, är allting gott.
- Finnes här även andra djur att frukta?
frågade mrs Campbell.
- Björnen är sin kos för vintern, han ligger
antingen i ett ihåligt träd eller under en rot, där han
gjort sig ett ide. Han kommer icke fram förrän till
våren. Pantern är ett mycket farligare djur än
vargen, men han är sällsynt. Jag tror emellertid icke,
att de unga damerna kunna våga sig ut nu annat än
i sällskap med några studsare, emedan något miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
