Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Argsinta Ormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 195 -
krigare, som betrakta honom med beundran, och han
är illasinnad. Om indianbefolkningen ej vill börja
krig, så vill han företaga någonting för egen
räkning, om han möjligen kan det. Hans namn är
ganska träffande, det kan jag upplysa om.
- Skall han anfalla er?
- Mig, nej, han har nog bättre förstånd. Han
känner till min bössa. Han har ärr på sin kropp
efter henne. Han skulle nog vilja det, om han
vågade, men jag är själv indian och har reda på
indianernas konstgrepp. Dessa människor hava många
besynnerliga föreställningar, ser ni. Under hela
kriget kunde de aldrig träffa mig med sina kulor, och
de tro därför, att jag är osårbar - sådan är deras
vidskepelse - och de inbilla sig, att min studsare aldrig
skjuter bom (vari de hava rätt, ty det sker icke en
gång av hundra), så att de av dessa anledningar
frukta mig som en övernaturlig varelse, om man så
får säga. Men detta är icke fallet med eder
härinne, och om Ormen kunde krypa innanför dessa
palissader, skulle han bringa olycka hit.
- Veta icke stammarna, att varje sådant anfall
skulle betraktas såsom en krigsförklaring, sade
kapten Sinclair, och att vi skulle utkräva hämnd.
- Visserligen, men, ser ni, Ormen tillhör icke
stammarna här i trakten. Hans folk bor mycket långt
bort - alltför långt för att kräva upprättelse. Och
ehuru stammarna här tillåta honom att deltaga i
rådplägningen såsom en gammal krigare, vilken tjänat
mot engelsmännen, och av aktning för hans ålder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
