Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Emma skjuter en varg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 198 -
19. EMMA SKJUTER EN VARG.
Q trax efter dagningen följande morgon hemkommo
^ Martin och John, ledande den präktiga hunden,
som kapten Sinclair hade givit John. I likhet med de
flesta stora hundar visade sig Oskar mycket
fromsint och bemötte de andra hundarnas morrande och
vreda blickar med fullständigt förakt.
- Det är verkligen ett ädelt djur, sade mrs
Campbell och klappade det på huvudet.
- Och ett vackert kreatur, anmärkte Malachias.
En varg skulle icke hålla stånd emot det, och till och
med en björn skulle få ett värre bestyr, än han kunde
gå i land med, tänker jag. Men kom med, gosse,
sade den gamle jägaren till John och gick före utom
dörren.
- Lämna hunden hemma, John, sade Malachias.
Djuret blir till nytta här, men är av intet gagn för
oss.
John svarade inte, och jägaren fortfor:
- Här kan den bliva till verklig nytta, ty
flickorna skulle kunna möta en ny varg, eller huset kunde
bliva anfallet; men goda jägare behöva icke
hundar. Skulle det vara för att vaka över oss och giva
oss underrättelse om fara? Nej, det är vår egen
skyldighet; vi måste lita på oss själva och ej på ett djur.
Är det för att jaga åt oss? Ingen hund kan taga en
hjort så bra, som vi kunna det med våra studsare.
En hund kan upptäcka oss, när vi önska att vara
dolda. En hunds spår kan visa vägen till oss, när vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
