Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Emma skjuter en varg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 202 -
ändå en kanadisk vinter, och likväl hava vi mer än
halva tiden kvar.
- Ja, den är ganska tråkig och enformig, kära
Emma, det tillstår jag, och därest vi hade mera
omväxlande tidsfördriv, skulle vi finna den mera
angenäm, men vi böra känna oss tacksamma, att vi hava
tak över huvudet och större trygghet, än vi på
förhand antagit.
- Nästan för stor trygghet, Mary. Jag börjar
känna på mig, att jag skulle hälsa till och med en
indian välkommen, emedan det bleve en liten
omväxling.
- Du skulle allt snart ångra din önskan, om den
ginge i fullbordan.
- Mycket troligt, men jag kan icke låta bli att
önska det nu. När komma de hem? Huru mycket
är klockan? Jag undrar, vad de skola föra med
sig-Förmodligen det gamla vanliga, en hjort. Jag blir
sjuk, då jag tänker på villebråd.
- Du gör verkligen orätt i att känna sådant
missnöje och ledsnad, Emma.
- Kanhända du har rätt, men jag har icke gått
hundra steg på de sista hundra dagarna, och det gör
mig nedstämd, och jag håller icke på med annat än
att gäspa av brist på luft och kroppsrörelse.
Morbror vill icke släppa oss utanför dörren för den där
fasliga vargens skull. Jag undrar hur kapten
Sinclair finner sig i fästningen, och om han har lika
tråkigt som vi.
För att göra henne rättvisa, måste vi tillägga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
