Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Nybyggarnas första juldag i det nya hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 224 -
Plötsligt märkte jag under en buske två små skarpa
Ögon, som betraktade mig, i början trodde jag, att
det var något vilddjur, möjligen en lo, såsom de
kallas nu för tiden, och jag lade an med studsaren på
det. Men innan jag tryckte av hanen, kom det för
mig, att jag möjligen kunde hava misstagit mig. Jag
gick därför fram till busken, och upptäckte då, att
det var ett indianbarn, som undgått blodbadet
genom att gömma sig i busken. Jag drog fram det;
det var en omkring två år gammal flicka, som endast
kunde tala några få ord. Jag tog henne med hem till
min boning och har sedan alltid haft henne hos mig,
så att jag icke riktigt vet, vilken stam hon tillhör,
emedan de alla tala samma språk. Jag gav henne
namnet Smultronblomman, emedan jag fann henne
under en utefter marken krypande buske och bland
smultronplantor, som växte där.
- Sedan har ni gift er med henne, sade
Percival.
- Gift mig med henne! Nej, min gosse, jag har
aldrig gift mig med henne. Vad har en gammal man
på sjuttiotalet att göra med giftas? Man kallar henne
min squaw, emedan man förmodar att hon är min
hustru, och hon förrättar en hustrus plikter åt mig;
men om man kallade henne min dotter, skulle man
vara sanningen närmare, ty jag har alltid varit en
far för henne.
- För att säga sanningen, Malachias, har jag
alltid tyckt henne vara väl ung för att vara er hustru,
förklarade Emma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
