Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Nybyggarnas första juldag i det nya hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har varit jägare och trapper, vägvisare, soldat
och tolk, men under de senaste tjugofem åren har
jag hållit mig fjärran från städerna, stora såväl som
små, och har levat uteslutande i skogarna. Ju mera
man lever för sig själv, desto bättre tycker man om
det, och ändå förekomma då och då omständigheter,
som påminna en om ungdomens dagar och göra en
tveksam, huruvida det är bäst eller icke att leva
ensam.
- Det gläder mig att höra sådana ord av er,
Malachias, sade mr Campbell.
- Föga har jag trott, att jag någonsin skulle
komma att uttala dem, svarade den gamle mannen. Men
när jag första gången såg miss Emma vid backen,
längtade mitt hjärta efter gossen, och detta möte till
Guds pris och juldagens firande har även i sin mån
bidragit härtill.
- Beder ni icke, när ni är ensam > frågade Mary.
- Jo, miss, men det är icke likt edra böner.
Läpparna röra sig icke, fastän hjärtat talar. När jag
ligger under ett träd på utkik efter villebrådet samt
tager upp ett löv och granskar det, märker jag, huru
egendomligt och underbart det är. Jag tänker då,
att Gud skapat det, och att en människa ej skulle
kunna göra det. När jag ser, att det unga gräset
spirar upp - hur det går till, vet jag icke, utom att
det gör så för varje år - tänker jag på Gud och
hans godhet mot de vilda djuren, då han giver dem
föda. Och vidare påminner solen mig om Gud, och
när jag betraktar månen och stjärnorna, komma de
mig att tänka på honom. Men jag känner med mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
