Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 239 -
djuret alltid berättigad till skinnet. Malachias* packor
ägde ett visst värde, emedan han hade många
bäverskinn och andra goda skinn, under det Martins
och de andras förråd huvudsakligen bestod av
hjortskinn» Frågan var, vem man skulle skicka bort med
dem. Malachias hade ingen lust att fara, Martin
kunde icke riktigt väl undvaras och skulle för övrigt
efter all sannolikhet få krypa in i ett fängelse, därest
han kom till Montreal, och Henry och Alfred hade
däremot ingen reda på pälsverkens värde. Annars
skulle mr Campbell, som önskade köpa mjöl och
fläsk jämte åtskilliga andra varor, hava föredragit
att skicka en av dem. Men svårigheten hävdes snart
av den gamle Malachias, som upplyste, att han hade
anställt värdering över sina pälsverk, och att de andra
även kunde bliva värderade, innan de inpackades,
och att, om de icke läto sälja sig för det pris de
borde betinga eller så omkring, det vore bättre att
taga dem med tillbaka. Mr Campbell blev nöjd
med denna anordning, och Henry utsågs att företaga
resan. Mr Campbell upprättade en lista Över varorna,
mrs Campbell tillade sin förteckning, och allt var i
beredskap, så snart de erhöllo underrättelse, att
båten skulle avgå. Martin tycktes icke vara alls ledsen
över att icke bliva utsedd till färden. Sedan
Malachias Bone hade meddelat dem, att
Smultronblomman icke var hans hustru, såsom de hade förmodat,
var Martin ständigt vid hennes sida. Hon började
tala några få ord engelska och hade blivit en stor
gunstling hos var och en,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
