Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En berättelse om bävrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
sär användas som slevar vid deras mureriarbete;
sina framfötter nyttja de alldeles som vi begagna
händerna, och deras svansar brukas även som små
vagnar eller skottkärror.
- Fortsätt, Malachias, sade Mary, jag är redan
djupt intresserad.
- Nåväl, jag har kommit underfund med, att
dessa små varelser, ty de äro verkligen små, upp-»
kasta fördämningar, fyra eller fem hundra steg i
längd och på vissa håll tjugo fot höga samt för
övrigt sju eller åtta fot tjocka; och allt detta under en
årstid - kanske fem eller sex månaders ©rbete.
- Hur stor är då deras arbetsstyrka? frågade
Henry.
- Ett hundratal ungefär; icke flera, det är då
säkert.
- Men hur uppkasta de dessa fördämningar,
Malachias? frågade Emma.
- Jo, miss, de genomsåga med sina framtänder
stora träd. De kunna icke bära trädet, det är då
säkert, även om de allesamman försökte sig därmed.
De utvälja träden vid flodstränderna och undersöka,
åt vilket håll de luta, för att utröna, om de skola falla
i strömmen; i annan händelse fälla de dem icke. Och
under det de fälla dem, och träden äro nästan
färdiga att falla, så bruka de, därest vinden skulle kasta
om och bliva ogynnsam för fallet, gå ifrån träden
så länge, tills vinden hjälper dem. Så snart träden
äro nedsågade, avskära de även grenar och kvistar
och flotta stocken nedåt till det ställe, där dammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
