Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En berättelse om bävrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 248 -
att, om vattnet stiger genom en stark nederbörd
eller ett plötsligt töväder, äro de i stånd att flytta
högre upp och hålla sig torra. Varje bäver har sitt
eget lilla rum, och ingången är gjord under vattnet,
så att de dyka ned och gå in, utan att någonting
kan skada dem.
- Högst märkvärdigt. Vad leva de av
Malachias >
- De leva av barken av aspträdet, vilket är släkt
med sälgen. De lägga upp stora massor därav om
hösten till vinterförråd, ty de ligga infrusna i flera
månader.
- Men hur fångar man dem, Malachias?
- På mångahanda sätt. Stundom bryta
indianerna ned dammen och avleda vattnet, varefter de
döda dem alla utom ett dussin honor och ett halft
dussin hanar. Sedan dämma de åter upp dammen,
på det att djuren åter måtte föröka sig. Stundom,
då bäverdammen är hårt tillfrusen, bryta de sig in
i bäverhuset uppifrån; när de så göra, dyka bävrarna
ned och fly undan, men som de måste komma upp
vid hålen på isen för att andas, utlägga de nät och
fånga dem på detta sätt, men de lämna alltid ett
tillräckligt antal kvar för att uppehålla stammen.
De taga dern även i fällor med aspträ som bete, men
detta är svårare.
- Här finnes även ett annat slags bäver,
benämnd landbävern, som är lättare att fånga,
anmärkte Martin. De göra hålor i jorden liksom kaniner.
Indianerna påstå, att dessa bävrar äro lata och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
