Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En berättelse om bävrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 250 -
- Det är sant, sir, svarade Martin. Vad de få
in for sina pälsverk slösa de bort, så snart de komma
till Quebec, såsom jag vet av egen erfarenhet, och
sedan draga de bort igen.
- De likna sjömännen, anmärkte Alfred, som
efter en långvarig kryssning förslösa hela sin hyra
och alla sina prispengar och sedan åter begiva sig till
sjöss att förtjäna mera.
- Alldeles riktigt, svarade Malachias, och
vartill kunna väl pengarna användas, i fall man behåller
dem? En trapper kan alltid på kredit skaffa sig så
mycket krut och kulor han behöver och vid sin
återkomst betala skulden med en del av sina skinn. Vad
skall han med resten att göra? Den är till ingen
nytta för honom, och därför slösar han naturligtvis
bort den.
- Skulle det icke vara bättre att lägga av litet,
tills han har nog att köpa en farm för, och sedan
leva i maklighet?
- Varför det, han lever ju i maklighet, invände
Malachias. Han har ju betydligt mera arbete att
uträtta, mera saker att se till och mera att sörja för
på en farm, än när han ingenting har*
- När allt kommer omkring är detta ett äkta
filosofiskt resonnemang, anmärkte mr Campbell. Den
människa är lycklig, som är nöjd med att vara fattig.
Om en människa föredrager att leva uteslutande av
kött, såsom fallet är med jägarna, finnes det intet
skäl, varför hon skulle arbeta strängt och odla
jorden för att skaffa sig bröd. När behoven äro få,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
