Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En berättelse om bävrarna - 24. Kapten Sinclair reser till England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade icke varit där mera än en fjärdedels minut,
och jag hade ämnat stanna där mycket längre, då
jag plötsligt varseblev björnens huvud på en fots
avstånd från mig. Han hade klättrat upp efter mig,
och jag såg, att han var mycket uppretad, varför
jag inom ett ögonblick kastade mig ned från min
upphöjda plats och föll till marken vid trädets fot
från omkring tjugo fots höjd, och det nästan
fortare än jag nedkom inuti det. Jag fick mig en
duktig stöt i fallet, men inga ben avbrötos; i själva
verket blev jag mera skrämd än skadad. En liten stund
låg jag alldeles stilla, tills dess björnens brummande
påminde mig om honom. Jag hoppade upp på fötterna
och fann, att han höll på att klättra nedför
tiädet efter mig och befann sig sex fot över marken.
Det var ingen tid att förlora. Jag ryckte till mig min
studsare och fick nätt och jämt tid att sätta den för
hans öra och nedlägga honom, just då han kom
med den ena ramen ned på marken.
– Ni undkom verkligen med knapp nöd.
– Det är nog möjligt, men det är icke så gott att
veta, miss, vem som vinner, förr än striden är slut.
24. KAPTEN SINCLAIR RESER TILL ENGLAND.
Underrättelsen om att båtens avgång till Montreal
skulle äga rum följande morgon anlände nu. När
båten lade i land, medförde den till hela sällskapets
stora glädje kapten Sinclair. Man hade förut känt
sig mycket orolig för hans skull; han hade ju också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
