Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Kapten Sinclair reser till England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 262 -
-* Det är svårt att skiljas från en person, med
vilken jag varit så nära bekant, sade Emma, sedan
de blivit ensamma. Jag försäkrar, att jag skulle
kunna sätta mig ned och hjärtligt gråta över
kapten Sinclair* s avresa.
Mary suckade, men svarade ingenting.
- Det överraskar mig ej att höra dig tala så,
sade mrs Campbell. I England, då vi voro omgivna
av vänner, var det alltid smärtsamt att skiljas, men
här, varest vi hava så få, jag kan nästan säga endast
kapten Sinclair, är det naturligtvis vida
smärtsammare. Det blir emellertid endast för en tid,
hoppas jag.
- Det är nog mycket tråkigt att tjänstgöra på
fästningen, sade Mary. Jag skulle icke bliva
förvånad, i fall kapten Sinclair icke återvände.
- Det skulle i allra högsta grad förvåna mig,
svarade Emma. Jag är förvissad om, att han
kommer tillbaka, så vida icke oundvikliga hinder
uppresa sig däremot.
- Ja, eftersom han uttryckt så stor längtan efter
att återvända till sitt regemente, så skulle jag bliva
lika förvånad däröver som du, Emma, sade mrs
Campbell. Han är icke någon flyktig ung man,
men, kommen vi måste duka av middagsbordet.
Alfred, Percival, Campbell och Martin kommo
snart tillbaka, ty kapten Sinclair var nödsakad att
genast lägga ut från land, på det han skulle med
åtlydnad för givna order kunna i tid vara åter i
fästningen. Malachias och John hade gått ut på en jakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
