Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Skogsbranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 307 -
8- Hoppas på Gud, sir; vi kunna ingenting annat
göra, svarade Malachias.
Elden var nu endast på ett kort avstånd från
skogsbrynet. Lågorna vräkte sig upp i vädret i höga
pelare och bröto sedan fram, drivna av vinden,
genom skogens grenar, här och där under vägen
svedande de ofantliga trädens stammar, under det en
sådan störtskur av gnistor och glödande kol vältrade
sig ned över prärien, att, om man härtill lägger de
kvävande rökmassorna, det var omöjligt att stanna
kvar längre där.
- Ni måste allesammans gå ned till ekstocken
och stiga ombord, sade Malachias. Detta tål icke ett
ögonblicks uppskov. Ni bliva kvävda, om ni dröjer
här längre. Ni, mr Alfred och Martin böra rö ut på
sjön så långt som är nödvändigt för er att bliva kvitt
röken och kunna andas. Fort, det är ingen tid att
förlora, ty stormen tilltager hastigare än förut.
Här var verkligen ingen tid att förlora. Mr
Campbell tog sin hustru vid armen; Henry ledde flickorna,
ty röken var så tjock, att de icke kunde se vägen.
Percival och Smultronblomman följde efter. Alfred
och Martin hade redan gått ned för att göra båten
klar. Om några minuter sutto de i båten och stötte
ut från land. Båten var överfylld, men som den var
stor och flat i bottnen bar den sin last väl. De rodde
ungefär en halv engelsk mil utåt sjön, innan de
befunno sig i en mindre tryckande atmosfär. Icke ett
ord talades, förrän Martin och Alfred hade upphört
med rodden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
