Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Skogsbranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 308 -
- Gamle Malachias och John, var äro de?
frågade mrs Campbell, som nu, då de kunde reda sig
för röken, upptäckte, att de icke funnos i båten.
- Det har ingen fara med dem, misstres, svarade
Martin. Malachias stannade efter för att se, om han
kunde vara till nytta. Han vet nog, hur han skall
taga vara på sig och på John också.
- Vilken fruktansvärd hemsökelse, sade mrs
Campbell efter ett uppehåll. Hela skogen står nu i
lågor alldeles invid den öppna marken. Huset
brinner ovillkorligen upp, och vi skola icke kunna rädda
någonting.
- Det är Guds vilja, min dyra hustru; och om
vi skola bliva berövade den lilla förmögenhet vi äga,
få vi icke knota, utan med undergivenhet foga oss
däri. Låtom oss tacka himlen, att våra liv blivit
räddade.
Ett nytt uppehåll inträdde. Slutligen bröts
tystnaden av Emma.
- Elden har nått kostallet. Jag ser lågorna bryta
fram ur taket.
Mrs Campbell, som hållit sin mans hand
omfattad, tryckte den tyst. Detta var början till
ödeläggelsen av hela deras egendom.... alla deras mödor
och ansträngningar hade varit bortkastade. Vintern
stod för dörren, och de skulle bliva husvilla. Vad
skulle det bliva av dem? Allt detta drog förbi
hennes inre blick, men hon sade ingenting.
Men ögonblicket därpå stego lågorna av branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
