Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. I strid med en puma. - Percival försvunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~ 330 -
Men efter en stund blevo såren mera styva, och
Alfred föreföll mera angripen av smärtorna. De
gingo likväl framåt så fort de kunde, och vid
nattens inbrott voro de icke långt från hemmet. Men
Alfred rörde sig med stor svårighet. Han hade
blivit mycket matt, så mycket till och med, att Martin
bad John kasta ifrån sig jaktbytet och skynda före
dem hem, för att anmoda mr Campbell att skicka
brännvin eller något annat livande medel att styrka
Alfred, som knappt var i stånd att gå längre till följd
av svaghet och blodförlust. Som de icke voro mer
än en engelsk mil från gården, var John snart
framme. Han skyndade in genom dörren och framförde
sitt budskap i närvaro av mrs Campbell och sina
kusiner, som råkade i djup förtvivlan vid
underrättelsen. Mr Campbell gick till sitt rum efter
spritdrycken, och så snart han burit ut den, fattade Emma sin
hatt och sade, att hon skulle följa John.
Mr och mrs Campbell hade ej tid att göra någon
invändning däremot, även om de haft lust därtill, ty
Emma befann sig inom ett ögonblick utanför dörren
med John i hack och häl efter sig. Men Emma
glömde alldeles att hon icke hade snöskor, och
innan hon hade gått halva vägen, kände hon sig lika
trött, som om hon hade tillryggalagt flera mil, och
hon nedsjönk allt djupare i snön för varje nytt steg
hon tog. Slutligen kommo de fram och träffade
sällskapet: Alfred låg sanslös på snön, och de andra
gjorde en bår av grenar, för att kunna bära honom
till hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
