Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Sockerskörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 368 -
icke rädd; hon skrattar så klingande som en
silverklocka.
Under det dessa ord talades, förfogade sig
björnen åter till kylfatet och brände sig lika mycket som
förut, och emedan han denna gång blev mera retad,
utstötte han en ny brumning, och liksom om han
ansett, att sällskapet, som stod och såg på, hade
spelat honom detta spratt, rusade han med rask fart
rätt på dem.
- Nu, John, sade Malachias, sänd honom en kula
rakt mellan ögonen.
John böjde knä rätt framför Malachias, som hade
bössan i ordning. Till mrs Campbells djupa fasa lät
John björnen närma sig på tjugo meters håll.
Därefter f yrade han av, och djuret nedföll dött utan en
ryckning.
- Ett präktigt skott, och väl riktat, sade
Malachias och gick fram till björnen. Släpp hundarna
lösa, Martin, på det de må få sönderslita kroppen;
det skall göra dem ett nöje.
Martin gjorde så. Hundarna tillätos att rycka och
riva det döda djuret några minuter och avlägsnades
sedan. Under tiden hade mr Campbell och damerna
anlänt till det ställe, där djuret låg.
- Nåväl, misstres, är John icke en kallblodig
skytt? frågade Malachias. Skulle den äldste jägare
kunnat göra det bättre?
- Käre John, vad du skrämde mig, sade mrs
Campbell. Varför lät du djuret komma dig så nära?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
