Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Argsinte Ormens budbärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 371 -
- Dödar ej kölden den vite mannen? frågade
indianen slutligen.
- Den vite mannen föredrager vinterns is lika väl
som en indian. Han jagar lika väl och hemför ädelt
jaktbyte.
- Äro alla, som kommit hit med honom, nu i den
vite mannens boning?
- Nej, inte alla. Ett vitt barn sover i snön och är
i andarnas land, svarade Malachias.
Åter inträdde ett uppehåll i samtalet för några
minuter; slutligen sade den unge indianen:
- En fågel har sjungit i mitt öra och sagt: "Den
vite mannens barn är icke dött; det vandrade
omkring i skogen och var förlorat, och indianen fann det
och tog det till sin wigwam i den fjärran västern".
- Ljög ej den lilla fågeln för Unga Uttern?
frågade Malachias.
- Nej, den lilla fågeln sjöng blott det som är
sant, svarade indianen. Den vite gossen är vid liv
och i indianens boning.
- Här finnes många vita män i landet, som hava
barn, svarade Malachias, och barn gå ofta
förlorade. Den lilla fågeln har möjligen sjungit om en
annan vit mans barn.
Den vite gossen bar en studsare i sin hand och
snöskor på sina fötter.
- Det bär alla, som gå ut att jaga i vintersnön,
svarade Malachias.
- Men den vite gossen blev funnen nära den
vite mannens boning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
