Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Argsinte Ormens budbärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__ 374 __
... j i nr ––
bör icke gå till den vite mannens boning. Ett
rödskinn är icke säkert för de unga männens studsare.
När fullmånen är kommen, skall jag möta Unga
Uttern efter solnedgången på den långa präriens östra
sida. Är det bra?
- Javäl, svarade indianen, som steg upp, gjorde
helt om och vandrade bort i skogen.
När Malachias återkom hem, meddelade han
Alfred vad som tilldragit sig. Efter en stunds samtal
överenskommo de, att de skulle göra kapten
Sinclair, som denna morgon hade anlänt från fästningen,
till sin förtrogne beträffande det som hänt och
tillsammans med honom avgöra, vilka mått och steg som
borde vidtagas. Kapten Sinclair blev mycket
överraskad och i hög grad förtjust, när han hörde, att
Percival ännu levde, och omfattade saken med varmt
intresse.
- Ja, frågan, är, om det icke skulle vara bäst
att gå in på de villkor, som denne skurk till
indianhövding uppställer, yttrade kapten Sinclair. Vad
betyda några skålpund krut och en eller två studsare
i jämförelse med den lycka, som Percivals återkomst
skall bereda hans föräldrar, vilka så länge hava sörjt
honom såsom död?
- Ingen betvivlar det, sir, svarade Malachias.
Jag vet, att mr Campbell skulle giva hela sitt
magasin för att få sin gosse åter, men vi måste betänka,
vad följden blir om han gör så. Det är åtminstone
säkert, att Argsinta Ormen icke skall bliva nöjd med
en obetydlig skänk. Han skall begära många stud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
