Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. John föres bort av strömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 394 -
byggt. Allting tycktes emellertid vara lugnt, och
Alfred knackade på dörren. Malachias svarade med
att framställa den frågan:
- Vad är å färde?
- Vi hörde ett boss-skott tätt intill huset, och
vi trodde, att någonting möjligen hade hänt.
- Nej nej, utropade Malachias skrattande, är
det alltsammans? Då kunna ni alla gå och lägga er
igen. Det är min fälla för björnen - ingenting
annat. Jag glömde att säga er det i går afton.
- Gott, men eftersom vi äro uppe, kunna vi
lika gärna gå dit och se efter, sade Alfred; dagen
inbryter om en stund.
- Välan, sir, jag är färdig, sade Malachias och
kom ut med sin hjortskinnströja i den ena handen
och sin studsare i den andra.
De gingo bort till majsfältet på andra sidan ån
och funno, att snaran hade krönts med framgång,
ty en stor björn låg död vid foten av
gärdesgården.
- Jag har således äntligen fått honom, sade
Malachias.
- Vad var det för en fälla? frågade Henry.
- Jo, ser ni, kräkets breda fjät ledde mig på
dess spår över gardesgårdsstörårna, och som jag
visste, att det skulle komma tillbaka samma väg,
fastsnurrade jag studsaren med en ståltråd på hanen,
så att björnen, när han klättrade upp, måste
vidröra tråden med sina främre ramar, och att
mynningen riktad något litet nedåt skulle peka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
