Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. Mary Percival bortrövas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 404 -
skulle vara att alldeles ändamålslöst uppriva ett sår.
Denna fråga dryftades ideligen av Alfred och
kapten Sinclair, men en oväntad händelse satte en gräns
för alla deras överläggningar om ämnet. Mary
Percival hade en morgon begivit sig till ett ställe,
benämnt Cederträsket, som låg en halv mil västerut
från huset nära sjöstranden, i akt och mening att
plocka tranbär till insyltning. En av de små
emigrantflickorna, Martha Jackson, var med henne. När
en korg var full, skickade Mary den hem med den
lilla flickan, som fick tillsägelse att genast komma
tillbaka. Flickan gjorde det, men vid hennes
återkomst till Cederträsket var Mary Percival icke
synlig. Korgen, som hon hade behållit hos sig, låg med
alla tranbären utstjälpta på en kulle bredvid träsket.
Den lilla flickan stannade en fjärdedels timme och
ropade miss Percivals namn, men då hon icke erhöll
något svar, blev hon rädd vid tanken på, att något
vilddjur möjligen anfallit henne. Hon sprang därför
tillbaka till huset så fort hon kunde och meddelade
mr och mrs Campbell, vad som hänt. Martin och
Alfred voro i kvarnen; Malachias befann sig
lyckligtvis hemma hos sig, och Smultronblomman sprang
efter honom, sade honom vad flickan hade
inberättat, blickade efter detta meddelande på Malachias
och sade: "Argsinta Ormen!"
- Ja, Smultronblomman, det är alldeles
otvivelaktigt han, svarade Malachias. Men icke ett ord
därom för ögonblicket! Jag visste, att han skulle
företaga något, men jag trodde icke, att han vågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
