Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. På spaning efter Mary
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 419 -
- Låt honom då äta, sade Malachias, det är långt
för en gosse att vara två dagar utan föda, ty jag
svarar för, att han avlägsnade sig, så snart han fick
höra, att vi gått, och icke väntat på aftonmåltiden i
går. Han måtte verkligen hava gjort det, ty han
har bestämt följt spåret någon tid i går för att
kunna hinna upp oss i afton. Låt honom därför äta i
fred.
- Vad som förvånar mig, Malachias, är hur han
kunnat hitta vägen till oss.
- Jag tillstår också, sir, att jag är nästan lika
överraskad, som jag är förnöjd, svarade Malachias.
Detta är verkligen ett mästerprov för en gosse att
utföra av egen drift, och jag är stolt över att han
gjort det; men jag såg från första stunden, vilken
stor jägare han skulle bliva, och han har icke
besvi-kit mig.
- Det finnes inte många, som skulle varit i stånd
att göra det, så mycket är då säkert, sade Martin.
Jag undrar lika mycket som ni, mr Alfred, hur han
kunnat göra det, - men han har den naturgåvan.
- Men tänk, om han icke träffat oss, hur skulle
han hava uppehållit livet här i skogarna? Det är en
stor Guds nåd, att han råkat på oss, sade kapten
Sinclair.
John klappade på pipan av sin bössa, som låg
bredvid honom, och som kapten Sinclair icke hade
märkt.
- Ni tror väl ej, att John skulle begiva sig ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
