Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. På spaning efter Mary
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 422 -
sju eller åtta dagar till och det var omöjligt att säga,
huru långt de skulle behöva färdas. En stund före
mörkrets inbrott uppfångade Smultronblommans
skarpa hörselorgan ett ljud, vilket tycktes komma
från en person, som andades tungt. Slutligen pekade
hon med fingret på en buske; de närmade sig
varsamt, och på andra sidan denna funno de en
indiankvinna, liggande på marken och ymnigt blödande.
De reste henne upp och upptäckte strax, att det var
samma kvinna, vars vrickade vrist de hade botat,
och som, efter vad de antogo, hade blivit gripen på
bar gärning vid avbrytandet av de kvistar, som
skulle visa dem spåret. De funno nämligen vid
undersökning, att hon hade erhållit ett tungt slag i huvudet
med en tomahawk; men lyckligtvis hade det glidit
åt sidan och ej inträngt i hjärnan. Hon var emellertid
sanslös då de upptäckte henne, ty hon hade
förlorat en betydlig mängd blod. De hämmade
blodflödet medelst bindor, som de revo av sitt linne,
och hällde litet vatten utför hennes strupe. Det var
nu mörkt och omöjligt att den natten färdas vidare.
Smultronblomman gick in i skogen och plockade
några örter, vilka hon lade på såret, och sedan de
gjort det så bekvämt som möjligt för den stackars
indianskan, gingo de åter till vila - dock icke förr
än Malachias yttrat till Alfred:
- Här finnes ej något tvivel på, sir, att
indianerna kommit över den här kvinnan, då hon
betecknade spåret för oss, och att de slagit henne med
en tomahawk av den anledningen samt lämnat hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
