Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Percival och Mary befrias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 427 -
hade återkommit eller icke. De flesta av dem
tillbragte natten under stor otålighet och utan sömn,
så ivrigt längtade de efter morgondagen. Långt före
gryningen bröto de åter upp, framryckande med stor
försiktighet, och vägleddes av indiankvinnan, tills de
voro på sjuttiofem famnars avstånd från byn i en
tät dunge av unga grenar, som fullständigt skyddade
dem mot upptäckt. Strax därefter försvunno
Malachias och indiankvinnan, krypande på händer och
fötter, i den omgivande buskskogen, för att om
möjligt genom lyssnande inhämta vidare underrättelser.
Under tiden höll det övriga sällskapet sina ögon på
hyddorna i avvaktan på att få se, vem som skulle
komma ut, så snart solen gick upp, ty det var ännu
icke full dager, när de anlände till sitt gömställe.
De hade väl uppehållit sig där ungefär en halv
timme, då de fingo se en indiangosse komma ut ur
en av hyddorna. Han var klädd i läderdamasker
och indianskjorta av hjortskinn och bar i sin hand
båge och pilar. En örnfjäder var instucken i hans
hår över vänstra örat, vilket utmärkelsetecken tillhör
sonen av en hövding.
- Det är min broder Percival, sade John i
lågmäld ton.
- Vad säger du! utropade Alfred. Är det
möjligt?
- Ja, viskade Smultronblomman, det är Percival,
men tala icke så högt.
- Gott, då hava de verkligen förvandlat
honom till en fullständig indian, sade Alfred; och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
