Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Percival och Mary befrias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 431 -
sig indianerna och Percival, tycktes Gamle Korpen
bliva orolig, såg sig omkring åt alla håll och lade
en eller två gånger sitt öra till marken; så ofta han
gjorde det, stannade alla och nära nog höllo andan.
- Indiankvinnan säger, att Gamle Korpen hyser
misstankar. Han är säker om, att någon finnes i
skogen nära intill honom. Hon tror det vore klokast,
om hon går till honom, sade Smultronblomman till
kapten Sinclair.
Hon steg upp och gick framåt i riktning mot
indianerna, som genast vände sig mot henne, medan hon
nalkades. Hon talade till dem och syntes berätta
dem, hur det bar till, att hon återkommit. Härmed
vare nu huru som helst; nog av, hon sysselsatte
Gamle Korpens uppmärksamhet, tills våra resande
voro alldeles inpå dem, då Malachias reste sig och
alla de andra ögonblickligen följde exemplet och
rusade på dem. Efter ett kort och fruktlöst motstånd
blevo de övermannade, men icke förr än den yngre
indianen hade sårat en av soldaterna genom att
sticka honom med sin kniv. Läderremmarna voro
redan fastade kring indianernas armar och ben, då
Percival, som ej blivit bunden, åter försökte fly,
varför han på befallning av Malachias slogs i bojor lika
väl som de båda andra.
Då fångarna voro oskadliggjorda, sysselsatte sig
Martin, Grawes och soldaterna med att stycka
jaktbytet och bereda det till middag, medan
Smultronblomman och indiankvinnan hopsamlade bränsle.
Under tiden sutto kapten Sinclair, Alfred, Malachias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
