Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Percival och Mary befrias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 433 -
mans med sin mor på nybygget, skall han småningom
glömma sitt indianliv och förena sig med de nya
för-hållandena; en kvinna har större makt än en man.
Låt Smultronblomman tala med honom. Ni ser, sir,
han är bunden och betraktar sig såsom fånge, och
lössläppa honom få vi icke förrän vi hava utfört vårt
värv; sedermera skall det icke bliva någon fara, och
när han varit hos oss en kort tid, skall han snart
komma in på det rätta spåret igen.
Malachias kallade till sig Smultronblomman och
bad henne tala med Percival om hans hem och hans
mor och allt som stod i förbindelse med farmen.
Hon satte sig bredvid Percival och talade med sin
milda stämma till honom på sitt eget språk om hans
föräldrar och kusiner, och hur han blivit bortförd av
indianerna, då han var på jakt, hur hans mor hade
gråtit för hans skull och alla beklagat hans förlust.
Hon fortsatte i en låg, melodisk tonart från det ena
ämnet till det andra, som sammanhängde och
förband sig med hans forna liv på nybygget, och det
var tydligt, att han nu omsider lyssnade med
uppmärksamhet. På detta sätt fortfor
Smultronblomman över en timme att tala till honom, varefter Alfred
åter vände sig till honom, sägande:
- Percival, känner du icke igen mig?
– Jo, svarade Percival på sitt modersmål, det gör
jag. Du är min broder Alfred.
- Allt är bra nu, sir, sade Malachias, men han
måste hållas bunden ännu en tid; men gossen håller
N. C. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
