Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Percival och Mary befrias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 435 -
vårt förra gömställe och bevaka deras rörelser. Det
är omöjligt att bestämma, när sällskapet med miss
Percival återkommer; de kunna hava anlänt medan
vi varit borta, eller de kunna komma i morgon. Det
är därför bäst att icke betunga oss med flera fångar,
så framt det icke blir nödvändigt?
Denna åsikt vann slutligen bifall, och de begåvo
sig av på återvägen till indianbyn. De anlände till
sitt gömställe vid pass en timme före skymningen,
sedan de först vidtagit det försiktighetsmåttet att
genom munkavle täppa munnen på de bägge
indianerna, emedan man befarade att de annars genom
ett gällt skri skulle tillkännagiva sin fångenskap.
Percival var mycket lugn och hade börjat tala litet
med John.
De hade knappt legat fem minuter dolda bland
granarna förrän de hörde ett avlägset skri från
»ko-gen på andra sidan kojorna.
- Nu komma de hem, sade Martin; detta är
deras signal.
En av indiankvinnorna från kojorna besvarade
skriet.
- Ja, här äro de, sade Malachias. Var god och
håll er stilla, kapten Sinclair och sitt ned; ni skall
omintetgöra alla våra planer.
- Sitt ned, kapten, jag feer, sade Alfred.
Kapten Sinclair, som var mycket upprörd, gjorde
emellertid det, vartill han blivit uppmanad.
- Ack, utropade han; hon är så nära!
-. Men, min bäste vän, om ni önskar henne når-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
