Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Percival och Mary befrias - 39. Återseendets glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 442 -
- Och de sårade indianerna?
- De måste överlämnas åt försynens
barmhärtighet, sir. Vi kunna icke medtaga dem. Vi skola
lämna dern proviant och vatten. Kvinnorna skola
komma tillbaka och finna dem; om de äro vid liv
skola de vårda dem, och om de dött, skola de
begrava dem. Men här kommer John med några
björnskinn, vilka han tillvaratagit för miss Marys
räkning; det var omtänksamt av gossen. Så snart
elden slocknat, skola vi taga vårt nattläger på
prärien och utställa vakt för natten, och i morgon skola
vi rned Guds hjälp begynna vår återfärd. Vi skola
bringa edra föräldrar glädje, och ju förr detta sker,
desto bättre är det, ty de måste känna sig allt annat
än väl till mods över vår långa frånvaro.
- Ja, sade Mary, vilken plågsam ovisshet måste
de icke befinna sig i! Det är sant, som bibeln säger,
att "uppskjuten förhoppning gör hjärtat sjukt".
39. ÅTERSEENDETS GLÄDJE.
Ingen av expeditionens medlemmar sov mycket
.* denna natt. Man hade mycket att göra och
mycket att se efter. Såsom naturligt är, var kapten Sinclair
fullt sysselsatt med Mary Percival. Så snart de
hade fattat posto på prärien och vidtagit anstalter
för Marys bekvämlighet, befriade de
Smultronblomman från uppsikten över fångarna, vilka fördes till
den öppna platsen och fingo sätta sig tätt bredvid
dem. Percival, som ännu icke blivit löst från sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
