Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. Återseendets glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 446 -
ned till stranden, beslöto de att uppskjuta till
följande dagen med att gå ombord, emedan de åter voro
i behov av proviant för sitt uppehälle. Denna gång
gingo Alfred, Malachias och John ut, ty Percival hade
visat sig så lugn och nöjd och hade småningom blivit
så förtjust att vara i Mary Percivals närhet, att han
tycktes hava vaknat ur sin indianska dröm och ånyo
levat sig in i alla sina forna idéförbindelser. De
ansågo det därför icke nödvändigt att bevaka honom
längre. Han ville verkligen inte lämna Marys sida
och började nu framställa en mängd frågor, som
bevisade, att han i minnet återkallat mycket av det,
som blivit glömt under hans långa vistelse bland
indianerna. Jägarna återkommo efter att hava haft
stor jaktlycka och voro lastade med kött nog att
räcka för fyra eller fem dagar. I daggryningen följande
morgon ledde de fångarna omkring en halv mil inåt
skogen, och, pekande åt norr för att beteckna den
kosa de borde taga, löste de hjortläderremmarna,
som omslöto dem, och försatte dem i frihet. När
de gjort detta, inskeppade de sig i kanoterna och
gledo snart med hastig fart utför strömmen.
Floden, över vilken de färdades, och som vid
den tiden var föga känd för européerna, benämnes
nu Thamesfloden, och den stad, som är byggd
bredvid den, kallas London. Den utfaller i övre delen
av Erie-sjön och är en vacker ström med snabbt
lopp. Under tre dagar rodde de sina kanoter och
gingo om nätterna i land att sova och tillaga sin
proviant. På fjärde dagen voro de nödsakade att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
