Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. Återseendets glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 447 -
ett uppehåll för att skaffa mera föda. De hade lycka
med sig, och följande dag inlupo de i sjön, vid pass
två hundra engelska mil väster om nybygget. Mary
Percival var nu alldeles återställd och fann resan eller
sjöfärden förtjusande. Landskapet stod i sin fulla
skönhet, träden vaggade sina grenar utmed
stranden, och de sammanstötte icke med några indianer
eller varsnade några boningar vid brädden av sjön.
Stundom överraskade de en hjort, som kommit ned
till stranden för att dricka, och vid ett tillfälle, då de
dubblerade en udde, råkade de på en hel hjord,
som var ute i vattnet och simmade, och vid detta
tillfälle nedlade de så många djur, som de ansågo
sig behöva till föda, ända tills de hade hopp om
att anlända till nybygget.
Percival hade emellertid allaredan försonat sig
med sitt nödtvungna övergivande av indianlivet och
tycktes mycket angelägen att åter träffa sina
föräldrar, om vilka han oupphörligt talade, ty han hade nu
på nytt lärt sig engelska språket, vilket han visserligen
fullkomligt begripit, när han hörde det talas, men
sällsamt nog nästan glömt att uttala, och på vilket
han i början endast med svårighet kunnat uttrycka
sig. Vädret var utomordentligt vackert, och sjöns
vattenyta låg så lugn och spegelklar, att de gjorde
en hastig färd ehuru de oupphörligt gingo i land om
nätterna. De enda obehag de rönte kommo från
moskiterna, vilka höjde sig i riktiga moln, så snart
de landade, och icke kunde skingras förr, än de
upptänt en mycket stor eld, åtföljd av tjock rök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
