Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. Återseendets glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 448 -
Detta var emellertid en småsak i jämförelse med
deras glädje över fångarnas lyckliga befrielse och
deras expeditions framgång. De voro innerligt
tacksamma mot Gud för hans nådebevisningar, och
ingen i högre grad än Mary Percival och kapten
Sinclair, som aldrig vek från hennes sida förr än det var
tid att gå till vila.
På förmiddagen av femte dagen hade de
glädjen att i fjärran urskilja Fort Frontignac, och
än-skönt huset vid nybygget var dolt för deras syn av
den skogklädda udde, som låg emellan visste de
dock, att de icke voro mer än fyra eller fem mil
avlägsna därifrån. Inom kortare tid än en timme
till lågo de sida vid sida med prärien och landstego
på det ställe, där deras egen ökstock låg förtöjd.
Mr och mrs Campbell hade icke varseblivit
kanoterna, ty ehuru de för varje dag ängsligt blickade
sig omkring efter sällskapets återkomst, voro deras
ögon och uppmärksamhet dock riktade på land,
emedan de icke hade en aning om, att återfärden
blev företagen till sjöss.
Alfred, sade Mary, tror du icke det vore
råd-ligast att först förbereda moster litet på Percivals
återuppträdande. Hon har så länge betraktat
honom som död, att slaget skulle bliva alltför
plötsligt.
- Det har du mycket rätt i, Mary. Vi skola
därför gå i förväg jämte kapten Sinclair, Malachias
och John. Percival kan taga plats i mitten av det
Övriga sällskapet, som bor följa efter oss, och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
