Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. Återseendets glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
får han tagas med in i Malachias* hus. Han kan
stanna där hos Smultronblomman, tills vi komma
och hämta honom.
En stund efter vidtagandet av denna anordning,
till vilken Percival endast med svårighet gav sitt
samtycke, gingo de i enlighet med förslaget upp till
huset. Utanför palissaderingen varseblevo de mr
och mrs Campbell, som vände ryggen mot dem och
vände blicken mot skogen åt det håll, dit sällskapet
styrt sina steg vid avfärden. Men när de voro
halvvägs från stranden, kom Henry tillsammans med
Oskar ut ur hyddan, och hunden märkte dem
ögonblickligen, ilade emot dem och började skälla av
förtjusning. Henry utropade:
- Pappa, mamma, här äro de, - här
komma de.
Mr och mrs Campbell vände sig naturligtvis om
och fingo se det annalkande sällskapet. De
skyndade dem till mötes, och när de togo Mary i sina
armar, voro alla förklaringar för en stund
obehövliga - hon var återfunnen, och detta var nog så
länge.
- Kom, lilla mamma, låtom oss gå in i huset, så
att ni får lugna er en smula, sade Alfred, för att hon
icke skulle få syn på Percival bland de personer, som
följde efter på litet avstånd. Låt mig stödja er. Tag
min arm.
Mrs Campbell, som darrade litet, följde
uppmaningen, och på det sättet kommo de att vända
ryggen åt den grupp, bland vilken Percival framskred.
N. C. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
