Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 40. Marys äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 456 -
på mig, för att jag skulle hålla jämna steg med dem.
Jag märkte snart, att jag endast var en fånge och
antagligen icke skulle bliva illa behandlad, om jag
fogade mig efter deras önskningar. Framemot
aftonen kunde jag med nätt nöd sätta den ena foten
framför den andra, ty de hade tvingat mig att gå
två eller tre mil i vattnet av en bäck, och mina skor
voro till följd därav alldeles utslitna. På kvällen
gjorde de åter halt, och indiankvinnan beredde
några örter och lade dem på mina fötter, vilket
skänkte mig stor lindring. Hon fortfor emellertid
ännu att icke det minsta bry sig om de tecken jag
gav henne. Följande morgon fann jag mig hava
dragit så stor nytta av örternas anbringande, att
jag under den första hälften av dagen vandrade
framåt rätt bra. Jag hade kommit litet i förväg, då
jag hörde bakom mig hövdingen tala i vredgad ton.
Jag vände mig om och fick till min fasa se, hur
han lyfte sin tomahawk och slog den stackars
indiankvinnan till jorden. Jag kunde icke styra mig
från att skynda till henne, men jag fick knappt tid
att övertyga mig om, att hennes h järnskål var
kluven, och att hon, såsom jag inbillade mig, var död,
förrän jag rycktes bort och tvingades att fortsätta
min väg. Ni kunna tänka eder, hur mitt blod
stelnade vid detta skådespel, och hur stora mina
farhågor för mig själv nu blevo. Varför jag blivit
bortförd visste jag icke, ty jag var lika okunnig som
ni om, att Percival var vid liv, och att Unga Uttern
blivit inspänad i fästningen. När hövdingen ihjäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
