- Project Runeberg -  Nybyggarna i Canada /
457

(1932) Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 40. Marys äventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 457 -

slog indiankvinnan, var min tanke den, att det var
för att bliva henne kvitt, och att jag var ämnad att
ersätta henne. Denna tanke gjorde mig nästan
vanvettig men jag hyste ännu hopp, och jag båd, medan
jag gick framåt, till den Gud, som ser den mest
förborgade handling och hör hjärtats tystaste bön, och
jag kände under bedjandet en förvissning om, att
jag skulle bliva räddad. Jag visste, att min frånvaro
genast skulle bliva upptäckt, och att det fanns
personer här, som skulle våga sitt liv för att befria mig,
om jag ännu var vid liv; och jag ansträngde mig
därför av alla krafter för att gå så hastigt som
möjligt och icke reta indianerna. Men den natten hade
jag ingen att förbinda mina fötter, som voro
blödande och betydligt svullna, och jag kände mig djupt
olycklig, då jag ensam gick till vila. Jag kunde icke
fördriva ur mina tankar den stackars indiankvinnan,
simmande i sitt blod och mördad utan att hava
begått något brott eller felsteg - intet åtminstone,
som jag kunde upptäcka. Följande morgon bestod
min föda som vanligt av litet rostad majs, och av
denna erhöll jag endast en handfull till mitt
uppehälle under tjugofyra timmar. Emellertid kände jag
ingen hunger, ty jag plågades alltför mycket därtill.
Jag förmådde släpa mig fram till middagstiden, men
då kände jag, att jag icke kunde gå ett steg längre.
Jag stannade och satte mig. Hövdingen befallde
mig genom tecken att stiga upp igen. Jag pekade
på mina fötter, som nu hade svullnat ända upp
över vristen, rnen han envisades och lyfte sin toma-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:16:11 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nycanada/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free