Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 41. Åter i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följa med oss, att jag fruktar tian skall springa bort i
skogen vid tiden för vår avresa. Han är nu
beständigt hos Malachias och Martin och tyckes hava
söndrat sig från sin familj.
– Det är mycket svårt att avgöra, sade mrs
Campbell.Jag har mer än en gång tänkt, att det skulle
vara bäst, att lämna honom kvar här. Han är vår
yngste son. Henry skall naturligtvis ärva egendomen,
och vi måste sörja för de andra medelst våra
besparingar. Nu skall detta nybygge vid den tid,
då John blir myndig, hava ett icke obetydligt
värde och blir i alla händelser en ingalunda föraktlig
förmögenhet för en yngre son. Han synes så innerligt
förenad med skogarna och livet i naturen, att
jag fruktar det endast skulle förorsaka honom en
ständig saknad och missnöje, ifall vi toge honom
med oss till England, och vilken glädje eller fördel
skulle vi i sådant fall hava av hans återvändandet
Jag vet knappt vad jag skall tillråda.
– Jag funderar verkligen allvarligt på att
kvarlämna honom här under Martins och Malachias
vård, svarade mr Campbell. Han skulle bliva
lycklig, och med tiden skulle han bliva rik. Vad skulle
han väl kunna få mer i England? Men detta måste
tillkomma dig att bestämma, min bästa Emilie. Jag
förstår en mors känslor och respekterar dem.
– Jag kan ej genast fatta mitt beslut, käre man,
utan vill först tala med John och rådgöra med
Alfred och Henry.
Resultatet av mrs Campbells rådplägning med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
